Sömnlöshet, oro och ekande ensamhet – för ett par år sedan var Olivia Schoughs fotbollsvardag grå och glädjelös. Inför sommarens EM är anfallaren starkare än någonsin. Hur? Mentala brottningsmatcher och meditation.
Klockan har nätt och jämnt passerat sex på morgonen när jag går på planet i Faro, Portugal. Jag är på väg från landslagets träningsläger i Algarve, spelarna sitter redan ner på sina platser när jag passerar i gången.
– Hallå, Vitamin Well! Var är våra drycker, ser ni inte att vi behöver energi?
Olivia Schoughs rop bryter den sömndruckna tystnaden och river ner skratt bland lagkamraterna.
Precis så har Fotbollssverige lärt känna den kvickfotade anfallaren sedan hon slog igenom i landslaget 2013. Spexig, sprallig och full av energi. Men enligt Olivia själv har hon förändrats sedan debuten i blågult.
– Det har hänt mycket på det personliga planet. Då hade jag hur mycket energi som helst, skämtade och dansade hela tiden. Nu väljer jag mina lägen mer, jag har nog blivit lite mer vuxen, berättar Schough när vi träffas i Eskilstuna ett par veckor efter Algarve.
När Olivia pratar om förändring och sin egen utveckling återkommer hon ofta till 2014. Året då hon värvades till det tyska storlaget Bayern München. Det som skulle bli ett stort steg framåt i karriären blev istället en smärtsam men viktig lärpeng.
– Det var extremt mycket tuffare än jag trott. Jag åkte på en svår knäskada direkt och när jag äntligen var tillbaka fick jag en halsinfektion som höll mig borta från planen på nytt. Jag mådde psykiskt dåligt av hela grejen och framförallt – att jag aldrig fick chansen att visa upp mig.
Efter ett halvår bröt den tyska klubben kontraktet med anfallaren – och efter många turer gick flyttlasset oväntat till Ryssland och Rossijanka.
– Folk såg det som ett misslyckande att flytta till Ryssland men jag ville bara spela fotboll. Och i efterhand är jag så glad att jag tog det beslutet.
”Jag fick stirra ner ensamheten”
Efter ett halvår av skador, sjukdomar och bänknötande fick Schough äntligen chansen att spela fotboll. Men det sociala livet var betydligt mer komplicerat – inte minst eftersom varken tränarna eller lagkamraterna pratade engelska överhuvudtaget. Olivia tvingades istället till något hon aldrig gjort tidigare.
– Jag fick stirra ner ensamheten helt enkelt. Vilket var jättejobbigt eftersom jag är en väldigt social person. Jag kunde inte sova ordentligt utan låg vaken och oroade mig för saker, jag tänkte alldeles för mycket.
För att härda ut tog Olivia hjälp av mindfulness-appar och meditation. Hon ökade träningsdosen, vann den utdragna brottningsmatchen med tristessen och avslutade sejouren i öst som en starkare person. Både mentalt och fysiskt.
– Jag lärde nog känna mig själv som person i Ryssland. Tvingades umgås med mig själv. Det är något som jag tar med mig, att jag inte alltid behöver tacka ja till allt socialt som händer. Det är skönt att vara bekväm med lugnet och ensamheten.
– Jag kan fokusera på fotbollen och har blivit en bättre spelare. Det är så viktigt att kunna hämta energi mellan träningar och matcher.
”Man går in i bubblan och bara kör. Det är underbart.”
Det är en av vårens första dagar och jag träffar Olivia igen. Solens strålar sträcker sig ända in till vårt bord där Olivias lunch precis kommit in. En stor kycklingsallad med extra haloumi. Hon brister ut i ett nytt brett leende.
– Jag kommer aldrig kunna äta upp det här, men det är så sjukt gott.
Det är här i Eskilstuna och klubben United som Olivia ska bevisa sina kvalitéer, ta en startplats i landslaget och göra sommarens EM till sitt bästa mästerskap. Hon har redan 50 landskamper på kontot men känner ändå att det finns mycket mer att ta av i den gulblå tröjan.
– Det är fullt fokus på att spela bra här i Eskilstuna och komma med mycket energi till landslagssamlingarna inför EM. Jag har lagt in fler fyspass i träningen och slagit personbästa i typ alla styrkeövningar. Jag känner mig starkare än någonsin.
Det är svårt att få några ordentliga svar från Olivia när frågorna handlar om själva EM och känslorna inför turneringen.
– Jag vet inte riktigt, när det är EM då är det EM liksom. Man går in i bubblan och bara kör. Det är underbart.
Olivias ögon lyser ikapp med solen samtidigt som hon yvigt försöker illustrera en bubbla med händerna.
Tallrikarna på bordet är tomma men vi hinner inte dricka kaffe. Olivia måste iväg till gymmet för ett benpass. Efter träningen ska hon hem till lägenheten och inte göra någonting speciellt.
– En bra dag helt enkelt, säger Olivia med ett skratt och reser sig från stolen.
